Helgkurs i meditation - Deepak Chopras tekni

Helgkurs som startar fredag kväll och omfattar fyra lektioner. Du initieras i ett personligt mantra, som baseras på den vibration Universum hade vid Din födelse.

Detta är en klassisk teknik, som är flera tusen år gammal och härstammar från Yoga-traditionen i Indien.

Kursdatum: 30/9 – 2/10, samt 14 – 16/10 2011.

.

.

Meditation ger Dig:

Stressutrensning
Djupare vila än under sömn
Bromsat åldrande
Stärkt självkänsla
Bättre självkännedom

Varför ska Du meditera? För att bli lycklig! Det primära syftet är inte att uppnå bättre hälsa, utan meditation är en andlig resa, Du lär känna Dig själv, genom kontakten med varandet, som är essensen av allt Du är.

Som Eckhart Tolle skriver i ”EN NY JORD”: ” Glädjen i varandet, som är den enda sanna lyckan, kan inte komma till dig genom någon form, ägodel, prestation, person eller händelse – genom någonting som sker. Den glädjen kan inte komma till dig – någonsin. Den uppstår i den formlösa dimensionen inom dig, i själva medvetandet, och är därmed ett med den du är.”

Undervisar i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

Jan Roostal blev certifierad instruktör i Primordial Sound Meditation, 1999 vid The Chopra Center for Well being i San Diego i Kalifornien. Jan har själv mediterat regelbundet sen 1991.

Lördagen den 10 september, kl 17.50 medverkar Jan i SVT1-programmet ”Helgmålsringning”.

.

.

CD för andningsmeditation

Jan har spelat in CD för meditation tillsammans med kompositören och musikern Patrik Skantze.

Läs mer på Jans hemsida om meditation

LCHF – Low carb, high fat – kostrekommendationen som säger att man ska ha lågt kolhydratintag och äta mycket fett. Enligt Sveriges Radios P1 morgonekot idag, rapporteras, att undersökningar som talar för denna kost sponsrats av amerikansk köttindustri,

LCHF, Low carb, high fat, mycket kort beskrivet går det ut på att äta mycket lite/inga kohydrater och mycket fett, gärna animaliskt protein, kött och mjölkprodukter. I reportaget intervjuas en kock/restaurangägare som rapporterar, att kunderna allt oftare ber om att få slippa potatis och rotfrukter.

LCHF – dåligt för klimatet! Denna kosthållning bidrar avsevärt till att öka koldioxidutsläppen och energiförbrukningen. Potatisodling, för att ta ett exempel är jämförelsevis mycket energieffektivt. Nötköttsproduktion bidrar i flera led till ökade utsläpp, bland annat genom att regnskog kalhuggs, för att ge plats för sojaodling. Soja används som foder. Åt måttligt med kött och gärna kyckling, som är minst dåligt för klimatet.

Sockret är boven i fetmaepidemin. Detta börjar bli allmänt känt numera och är inget jag på något sätt betvivlar. Det är nog bra att fokusera på att undvika socker, i stället för fett.

Däremot ifrågasätter jag starkt, att LCHF-kosten på sikt skulle vara bra för hälsan. Den är säkert effektiv för att gå ned i vikt. Men jag tror att man bör vara måttlig med animaliska fetter och framför allt att mjölprodukter, gärna kött också (som jag inte äter) är KRAV-märkt, då innehåller det mera omega3-fett.

Att bland annat undvika grönsaker och rotfrukter, är jag övertygad om att det inte är bra för hälsan. Ät måttligt med animaliska fetter, gärna kravmärkta. Ät bra fetter, raps- och olivolja, måttligt med smör och en i övrig allsidig kost.

Jan Roostal
certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

Efter en skön meditation på morgonen, sen lagade jag en makalöst god frukost.

Bovetekross KRAV
Banan, alltid ekologisk!
Ananas (helst färsk)
Jordgubbar (några skivade)
Blåbär KRAV (Hemköp)
Gurkmeja, ekologisk från Veda Lila

Saltå Kvarns ekologiska bovetekross. Mät upp en lagom portion, låt koka upp, häll bort kokvattnet och skölj sedan med kallt vatten. Låt sedan gröten koka i fem till åtta minuter på ganska låg värme.

Mosade ner en banan, medan gröten kokade. När gröten var klar, rörde jag ner bitar av färsk ananas, jordgubbar och djupfrysta blåbär som jag sköljer noga för eventuell förekomst av ägg från dvärgbandmask, som inte dör vi frysning, endast frystorkning. Jag är kanske överdrivet nojig, smittan är säkert ovanlig, men desto mer fruktansvärd för den som drabbas. Sen pudrade jag i lite torkad, malen gurkmeja. Tag inte för mycket, gurkmejan gör inte gröten godare, den har jag i för att den är så bra för hälsan. Jag rör alltid ner ett mått Husk Psylliumfröskal, som jag köper på Skanstulls hälsokost. Det är ett mycket effektivt bulkmedel som gör att tarmen får arbeta. Viktigt att dricka vätska till!

Naturligtvis har jag inget socker till, det skulle förstöra fruktens naturligt goda sötma. Om Du envisas med att Du måste ha socker, använd Saltå Kvarns ekologiska rårörssocker! Mycket godare än vitt socker och mineralerna och andra nyttiga ämnen finns kvar!

Till detta en råriskaka (jag undviker bröd, som min mage inte alltid mår bra av), med smör, Fontana ekologisk fetaost (kanske mitt favoritmärke) skivad ekologisk gurka och tomat, små bitar av habanero, försiktigt, den är riktigt het! På detta lite svartpeppar, min favoritkrydda.

Till denna gudomligt goda frukost avnjuter jag det
godaste Earl Grey thé jag känner till North and South ekologiska och rättvisemärkta thé. Det köper jag på Gryningen Hälsokost.

Det tog lite tid att laga denna frukost, men det var en sagolik njutning för gommen och jag kan lova att det känns bra att äta något som är mycket nyttigt och gott! Gröten går förstås att variera i det oändliga, till exempel med banan, hallon och blåbär. Det går att byta ut bovetekrosset mot quinoaflingor. Ett alternativ är med syrligt äpple (Granny Smith) som får koka med gröten och sen serveras med russin till.

En kanonstart på dagen!

Jan Roostal
certifierad instruktör i Primordial Sound Meditation

I torsdags såg jag Jan Troells film ”Sagolandet” som spelades in i på 80-talet. Det är ett mästerverk och kan väl sägas vara ett ifrågasättande av den svenska samhällsmodellen.

I filmen säger den amerikanske psykoanalytikern Rollo May att vi svenskar förlorat mer än vi vunnit på vår samhällsmodell. Jag tror att han menade att vi vunnit materiellt men förlorat kontakten med vår själ och tagit död på individens förmåga till kreativitet och initiativtagande.

Han säger också i filmen att vi västerlänningar alltid har bråttom, vi stressar på jobbet, har bråttom till semestern, bråttom från semestern till jobbet. Vi stressar för att vi är rädda för döden.

Rollo May säger att i rädslan för döden ligger rädslan för att aldrig ha levat. Jag tror att han menar att vi inte kan lura själen. Djupt inombords vet vi att det viktiga i livet inte är att ha en fulltecknad kalender och att samla på sig så mycket ägodelar och anseende som möjligt.

Själen längtar inte efter något annat än att manifestera sina gudomliga gåvor. I vår västerländska nekrofila kultur hyllar vi det döda i stället för det levande. Vi är besatta av yta och att få andras godkännande. Vi formar våra värderingar efter vad vi lärt av föräldrar, kamrater, skola och samhälle, i stället för att lyssna inåt, där vi finner vad som verkligen är sant för oss.

Meditation är en kraftfullt verktyg för att bryta sig loss från illusionens makt.

Jan Roostal
meditationslärare

Svensken lider till sin natur av en i det närmaste patologisk konflikträdsla, vilket leder till att man hellre ljuger, än talar om när man tycker att något är fel. Detta skapar hos mig många gånger en slags ”Kafka-känsla” av overklighet, som jag föreställer mig romanfiguren i  ”Processen” upplever, han blir åtalad men får aldrig veta varför.

I en relation, eller umgänge med en svensk, detta gäller även mycket nära vänner, så får Du räkna med att Du blir dömd ”utan rättegång”. Det tillhör den mänskliga naturen att vara ofullkomlig och att vi ofta misslyckas, trots goda föresatser. Som det står i Bibeln: ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”

Så det är klart att vi begår misstag i relationer. Men i en relation med en svensk, så får Du räkna med, att Du får aldrig någon återkoppling på det. Som en, tyvärr före detta, mycket nära vän till mig, som aldrig ens kunde ge mig en antydan beträffande en från mig irriterande ovana. Han tyckte att det skulle varit så fruktansvärt att säga till mig, så han ljög hellre för mig i två år och på mina raka frågor om vi fortfarande var vänner, svarade han varje gång att det var vi absolut. Till slut tröttnade han dock på att ljuga och sade upp bekantskapen med mig. Den mest fantastiska och nära vänskap jag haft förmånen att få uppleva i mitt liv, kastas bort, helt i onödan, när det hade räckt med en enkel tillsägelse, om ett felaktigt beteende, som jag faktiskt inte var medveten om.

En affärsbekant till mig, besvarade en mail-fråga med en giftig sarkasm. Sedan var han mycket svår att få tag i. När jag till slut lyckades få fatt i honom, ställde jag den, raka frågan: ”Är Du sur på mig”? ”Ja, det är jag faktiskt” svarade han. Jag fick sedan veta att det hade uppstått, en obalans i vårt tänkta utbyte av tjänster. Jag är absolut inte en person, som vill utnyttja andra, men här hade det faktiskt uppstått en obalans. På min fråga varför han aldrig sagt något, sade han att han inte ville gnälla!!? Det är bättre att vänta tre år, komma med en giftig sarkasm och sen upphör umgänget…

Ett annat exempel är en av mina meditationskurser. Dessa börjar vanligen en fredag kväll och slutar söndag eftermiddag. Jag brukar bjuda på fika fredag kväll innan vi börjar och sen föreslår jag alltid, men det är självklart valfritt, att vi på söndagen mot självkostnad inmundigar en vegetarisk Lasagne som jag åkt in till stan för att inhandla på den fantastiska lunchrestaurangen ”Martins Gröna.” Till Lasagnen bjuder jag på sallad, ekologiskt bröd och en fruktsallad som jag gjort på färska, varav en del exotiska frukter, som jag serverar med ekologisk vaniljglass och naturellyoghurt. Jag skulle kunna skippa allt detta, bara hålla kurs och vi kunde köpa en pizza på den lokala pizzerian. Jag gör det för att jag tycker att det skapar en trevlig inramning av kursen.

Det märkliga denna gång var, att den kändes som stämningen, om inte frös till is, så uppstod i alla fall en plötsligt mycket tydligt markerad distans, från lunch och fram till avslutningen, efter session fyra på eftermiddagen. Deltagarna åt, en för denna sena lunchtid, nästan mikroskopisk portion, inget bröd. Hade de redan ätit, när de var ute under lunchuppehållet? När vi var klara, så förklarade deltagarna, att de inte ville komma på någon kursuppföljning, utan det skulle nog gå bra ändå. Jag vet att de har fulltecknade kalendrar, så det behöver inte ha varit en markering. Men jag berättar alltid på kurserna att uppföljningarna är viktiga, för att få bra effekt av tekniken. Det finns alltid fallgropar, som riskerar att resultatet blir sämre, vilket gör det svårt att upprätthålla disciplinen.

Min magkänsla nästan skrek till mig, att någonting var fel, men troligen kommer jag aldrig få veta vad. Jag är mycket mån om att uppträda respektfullt mot andra, det är jag alltid, men naturligtvis särskilt när jag håller kurs. Jag har funderat och grubblat, men jag kan inte för allt i världen komma på att jag skulle sagt något, som tillnärmelsevis skulle ha kunnat upplevas som förolämpande. Vad var det? Ville de inte äta Lasagne, hade de hellre gått till McDonalds, eller kastat i sig en medhavd smörgås? Varför sade man inte det, i så fall?

Denna svenska mentalitet, denna patologiska rädsla, att uttrycka vad man känner och tycker, måste ur ett psykologiskt och andligt hälsoperspektiv vara djupt osund. Relationerna blir flacka, ytliga och falska och man kommer varandra aldrig nära in på livet. Att säga vad man tycker, går att göra på ett respektfullt och kvalitativt sätt, utan något innehåll av negativitet. Jag tror också, att om man inte är sann mot sina medmänniskor, så kan man inte heller vara sann mot sig själv.

Själv finner jag det många gånger djupt frustrerande, när den icke-verbala kommunikationen som finns mellan oss människor, tydligt förmedlar att något är fel, men man får inte veta vad, ens på en rak fråga. Hur ska någonsin relationen till en medmänniska bli bra och fullödig, om vi inte kan uttrycka vad vi känner?

Varifrån kommer denna kyla och distans som vi svenskar visar mot våra medmänniskor? Varför är det så viktigt att hålla masken? Med varmt hjärta, minns jag en semester i Eilat i Israel för många år sen. Det mycket enkla hotellet låg i markplan, med tillhörande uteplatser. När jag kom hem en eftermiddag, satte jag mig på min uteplats. Grannarna bredvid, var ett sällskap med danskar, som tog sig en drink. De var nyktra, ska jag kanske påpeka. Glatt bjöd de in mig, att sitta med dem, vilket jag gjorde, även om jag tackade nej till drinken, eftersom jag är nykter alkoholist. Det är så hjärtevärmande, när främmande människor visar en sådan generositet. Jag vill minnas att min far, som inte längre är i livet, för många år sedan berättade om en amerikan, som var VD i ett amerikanskt dotterbolag i Sverige. Denne man, som hade bott i Sverige i 15 år, berättade att han aldrig blivit hembjuden till en svensk familj. Det tycker jag är riktigt, riktigt skrämmande.

Själv finner jag den också mycket underlig, vår svenska vana, att inte umgås i hemmen. Man träffas i stället i föreningslivet, eller på ute-ställen. För många år sen, när jag var löneslav, bjöd jag hem en arbetskamrat på middag. Han tyckte det var väldigt märkvärdigt. Det tyckte inte jag, jag ska ju ändå äta, det är väl bara trevligt att få sällskap? Vi är snåla, är det inte så? Gud ske lov, är inte alla sådana.

Giv upp Din rädsla och ta fram den kärlek och medkänsla till Dina medmänniskor, som finns i övermått i Ditt hjärta!

Jan Roostal
Meditationslärare

Du läste rätt, det står inte oförmåga att tåla kritik, utan oförmåga att tåla beröm!

Efter att ha deklarerat på internet, tackade jag handläggaren på Skatteverket för hjälpen med att navigera rätt bland blanketterna. Jag berömde henne för den goda service hon och hennes kollegor givit mig, samt användarvänligheten på hemsidan, som är utmärkt.

Efter jag lagt på luren, kom jag att tänka på, att jag är mycket duktig på att ge andra människor beröm. Inte bara i affärslivet utan även privat. Då slog det mig, att beröm, har folk svårt att tro på, svårt att ta emot och glömmer gärna fort. Kritik däremot, det förlåter man aldrig. Det gör ingen skillnad om proportionen är 98 delar beröm och 2 delar kritik.

Mer än en gång, har jag hört personer berätta, om åratals vänskap, som plötsligt gått i kras, för en obetydlig skärmytsling. Är det inte tragiskt, att så många av oss, har så dålig självkänsla, är så hårt identifierade med vårt ego, att vi inte tål tillstymmelse av kritik, må den vara befogad, eller ej?

Egot, det är berättelsen om vem jag är, jag och ”min historia”. På engelska träffsäkert kallat ”Possessions and positions” vad vi äger och vår position, eller anseende. När jag är totalt identifierad med mitt ego, när jag tror, att allt jag är, består av min kropp, mina föreställningar, ägodelar och minnen, vilket ständigt hotas av förgängelse (läs döden), då lever jag i rädsla. Detta skröpliga korthus, måste naturligtvis försvaras, till varje pris, mot varje hot, falskt eller verkligt.

Så sorgligt det är, när vi människor förminskar oss själva och lever på sparlåga. När vi skulle kunna vara storslagna varelser, som gjorde skillnad för vår medmänniskor, som delade med oss av kärlek och glädje och förvaltade de talanger Skaparen givit oss.

En del människor, med stor intelligens och oanade talanger, gör det minsta de kan av sina liv, eller än värre, ibland det sämsta. Ibland anar jag en undermedveten drift att straffa sina föräldrar, ”de ska minsann inte få nöjet att se mig lyckas”.

Känn Dig själv, vem var det som sade det? Ett råd vi alla borde ta till oss. Bara när vi känner vår historia och förstår hur den har format och påverkar oss, kan vi bli befriade och till fullo ta vara på varje gudomligt nu.

Jan Roostal
Certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

För ett tag sedan hörde jag ett inslag i Sveriges Radio P1 Radiopsykologen. Det var en ung man, i 20-årsåldern vill jag minnas, vars mor hade begått självmord. Det måste vara något av det mest fruktansvärda trauma man kan råka ut för.

Han pratade knappt med sina vänner om detta. Jag tror att det är väldigt viktig att göra det, i svåra fall som detta, men även vid betydligt mindre traumatiska händelser. Spöket blir inte alls lika skrämmande, när vi tar ut det ur garderoben. Framför allt bör vi lära oss att man inte behöver skämmas för psykiska sjukdomar. Vare sig det är man själv, en anhörig, eller vän, som lider av det. Själv brukar jag inte förtiga att min pappa blev paranoid några år innan han dog, eller att jag är nykter alkoholist och att jag har släktingar och närmare personer, som håller på att supa ihjäl sig.

Många människor tiger om sådana saker. De till och med skapar familjehemligheter kring det. Det blir en ”elefant i vardagsrummet”, alla vet att något är fel, men man pratar inte om det. Ju mer vi trycker bort någonting, desto mer destruktiv energi kommer det att konsumera.

Kan det någon gång vara bra att inte prata med andra om sina psykiska problem, eller att man har ont i själen? Definitivt ja, skulle jag svara. Mannen vars mor begått självmord, tror jag kan behöva såväl professionellt stöd, psykolog, präst eller annan, som stöd från sina vänner, i kanske stor omfattning.

Men om vi talar om mindre dramatiska trauman, vad händer om Du berättar Ditt livs historia med Dina sorger och lidanden för alla personer Du kommer i kontakt med? Du kommer då att skapa en identifikation, med Ditt problem. Du är Ditt problem och inget annat. Vad Du då söker är inte hjälp och stöd, utan medömkan. Du vill inte ha hjälp att bli fri från Dina problem, Du tycker bara det är bekvämt och behagligt att andra tycker synd om och ”förstår” Dig. Då hoppas Du att de inte ställer samma krav på Dig som på andra och Du behöver inte prestera något, för att bli intressant för dem, utan Du vill ha deras gillande automatiskt. Framför allt, behöver Du inte anstränga Dig och visa intresse för den andra personen och hennes liv och problem. Det vore ju jobbigt gubevars, den enda person som intresserar Dig, är ju Du själv, eller hur? Eftersom Du är så intressant för Dig själv, borde ju automatiskt andra människor vara lika intresserade av Dig, eller hur?

Du blir Din sjukdom, Din historia och Du är någonting mycket mer, något mycket större än Din sjukdomshistoria. Genom att berätta Din historia för alla, så talar Du om för Ditt undermedvetna, att Din sjukdom, eller Ditt problem är det enda som gör Dig intressant för omgivningen.

Tänk på, att vi blir vad vi tänker på! Genom att ständigt tänka på, tala om och vältra Dig i Ditt problem, så ger Du det energi. Det är en känd Universell lag, att det Du lägger Din uppmärksamhet på, det ger Du energi. Tänker Du bara på att vara sjuk och pratar inte om annat, då är det vad som kommer att manifestera sig i Ditt liv.

Om Du verkligen har problem, gör då något åt det. Sök hjälp, om det är det Du behöver, en psykolog, en präst, en coach, eller en bra vän eller medmänniska Du kan få hjälp av. Gå med i ett 12-stegsprogram, (AA, Al-anon mm) om det är det Du behöver. Sen, ta tag i Ditt problem, prata inte bara om det, utan utför handlingar, som för Dig dit Du vill komma. Använd inte terapeuten, som en ursäkt för att ”inget hjälpte”. Det är klart att det inte hjälpte, om Du inte gjorde jobbet. Den hjälp Du får, är bara ett verktyg, Du måste alltid göra jobbet själv.

När Du gjort det, gäller det att sluta tänka på Dig själv. Det största problemet i många människors liv, är att de är så självupptagna. Jag är inget undantag, även om det finns många grader, på väg till helvetet. Ta till exempel rädslan för att uppträda inför andra människor. Vi kallar det för ”dåligt självförtroende” och visst är väl det korrekt, men vad det egentligen handlar om, är självupptagenhet. Tror Du verkligen att andra är så fruktansvärt intresserade av vad Du gör på scenen? Kort tid efter Du klivit ner, så har de glömt vad Du sagt och vem Du är. ”Alla tänker på sig, ingen tänker på mig.”

Fokuset på Dig själv gör att Du fastnar i egots tankar, oro inför framtiden och grämelser över vad som borde varit annorlunda i det förflutna. Den historia Du berättar för Dig själv om varför Du inte kan ha ett bra liv nu, på grund av något som hände i det förflutna.

Jag lyssnade på Dr Deepak Chopra, nu i veckan, på ett seminarium på Stockholms Universitet, Aula Magna. Deepak sade, att det snabbaste sättet att bli lycklig, eller lyckligare på, är att hjälpa andra människor. Det ger lycka, att tänka bara på sig själv, skapar olycka.

Du kan ha ett fantastiskt liv, Du är en storslagen Gudomlig varelse. I Bibeln står det att Gud skapade människan till sin avbild. Det betyder inte att Gud är en skäggig gubbe på ett moln. Det betyder att Du som människa har samma förmågor som Gud, Du skapar med Dina tankar.

Om Du kunde ställa Dig utanför Dig själv och Ditt mentala raster av fördomar, betingade reflexer och projektioner, om Du gjorde det och kunde se de gåvor och förmågor som Gud har givit Dig, så skulle Du jubla av glädje och tacksamhet och Du skulle aldrig mer beklaga Dig över livet.

Du skulle förstå vilken storslagen varelse Du är, vilken kraft Du har och att Du kan skapa precis den upplevelse Du vill ha av Ditt liv.

Så vad är det Du vill ha i livet, vad är det Du vill uppleva? Vill Du uppleva olycka, eller vill Du uppleva lycka? Det Du tror på, är vad som manifesterar sig i Ditt liv.

Jan Roostal
certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

Igår, fredag, åt jag lunch med min gode vän P. Jag hade verkligen sett fram emot det, dels hade vi inte träffats på länge, dels skulle vi äta vegetarisk Burrito på Martins Gröna, min favoritrestaurang. Burriton serveras med bakad klyftpotatis och tomatsås, gott hembakt bröd, kaffe med kanel o kardemumma. På fredagar har han någon kaka, tyvärr hann vi inte fika, just som han hade min favorit, chokladkakan.

I torsdags var jag på ett strålande humör, fick besked om att jag äntligen lyckats med en casting och fått ett reklamfilmsjobb, en dags inspelning för 6.000:- inklusive moms. Sen, mitt i kännbara ekonomiska utmaningar, så ser det bättre ut än någonsin, i min verksamhet med hemsidor , vi har några tecknade order och fler affärer på gång än någonsin. Jag var representant för Chopra-centret på seminariet om medvetandet, som gått i veckan på Aula Magna, Stockholms Universitet, så jag fick möjlighet att lyssna på Deepak Chopra hela måndagen, utan kostnad. Det är ett semiarium, som jag tror kostade uppåt 1.500:- Deepak var som vanligt fenomenal som talare och makalöst inspirerande. Jag fick också tre fulltecknade sidor med mailadresser, som jag ska bearbeta för mina kurser i meditation. Så jag kände en så obeskrivligt stor tacksamhet mot Gud/Universum för alla bra saker som kommer till mig, tacksamhet och ett strålande humör.

Så jag hade en hel del upplyftande saker som jag ville berätta om för min vän P. Intet av detta fick jag göra. Jag började berätta om vilken magisk upplevelse jag haft, efter jag satt mig ner och skrivit ner mål jag vill uppnå i min affärsverksamhet, de närmaste månaderna. Jag hann inte berätta det jag ville, innan jag blev avbruten, med att P förlöjligade mig med att säga: Ja, ja, man behöver bara skriva ner på en lapp och sen kommer allting flygande till en, hahahahahhahaha…

Så fortsatte det, jag kunde inte inte säga någonting, utan att avkrävas en vetenskaplig, rationell argumentationsanalys, i still med: Det är ingen som tvingar Dig att vara kund där, fick jag veta, när jag berättade om dåligt bemötande hos Coop. Jag blev naturligtvis väldigt glad över att bli serverad sådana självklarheter, med ett sting av besserwisserton. Jag ifrågasatte flexibiliteten i vissa myndighetsregler. Med en ton, som lätt kunde upplevas som skämtsamt nedlåtande, avkrävdes jag svar på om jag tyckte att reglerna inte skulle gälla alla och om jag tyckte att vi ska ha anarki som i Italien och Grekland, där folk bara struntar i att betala.

Så fortsatte det hela lunchen och stämningen blev allt mer giftig. Tänk att inte kunna säga någonting, utan att få varje stavelse ifrågasatt, emotsagd, sönderhackad, varje mening ska dissekeras, intet påstående kan göras, eller åsikt uttryckas, utan en lång tröttande diskussion om vem som har rätt eller fel. Naturligtvis är världen svart och vit, P:s synpunkter är alltid väl avvägda och rationella. Människor som får problem, till exempel i sin ekonomi, är idioter som inte klarar av att ta ansvar, för allt är jättebra ordnat i Sverige. P talar också nogsamt om att han inte har något till övers för dessa personer, naturligtvis kan han inte ha någon sympati eller medkänsla med människor som inte är lika rationella, välfungerande och ansvarstagande som han själv.

Naturligtvis är jag alltid själv ansvarig för hur jag reagerar på en händelse. Jag blir inte upprörd över vad någon annan säger eller gör, utan jag blir upprörd av mina tankar om det som hänt. Ingen kan ”göra något mot mig” som jag inte tillåter själv. Jag kände stor frustration över att jag lät mig provoceras. Naturligtvis handlar det här inte om mig, utan om P och det bagage han bär med sig från barndomen och livet. Han tycker det är roligt att provocera och se till att andra människor blir arga och irriterade. Sen, om någon blir ledsen, visar han alltid tydligt, att han inte bryr sig det minsta.

Jag borde ha varit tyst, helt enkelt, eller ha sagt ifrån, att om han bestämt sig för att vara otrevlig, så behöver vi inte äta lunch med varandra. Helt enkelt borde jag inte låtit mig provoceras, men jag är ändå förbannad på P, för att han beter sig på detta sätt.

Jag skulle aldrig, jag säger aldrig, tycka att det vore viktigare att ha rätt, än att bevara en vänskap. Jag skulle alltid svälja prestigen, herre Gud, vad kommer jag tycka på dödsbädden var viktigast, att ha vänner, eller att ha rätt? Men P, tror jag, om han kom i ett läge, där han behövde ta ett steg o svälja prestigen, kanske för att den andra personen är lite mer emotionell, så skulle han inte ta det steget, utan offra vänskapen och bara säga ”skyll Dig själv.” Det är inte ett tecken på styrka, utan ett tecken på svaghet.

Det som är verklig styrka och verkligt mod, är att våga visa sin sårbarhet, att lägga sina masker åt sidan. Det är att verkligen vara människa. Den eventuelle läsaren av denna text, tycker kanske att P verkar vara en osympatisk person. Men vi människor är mångfasetterade. På den här lunchen var P en energitjuv. Andra gånger kan han vara verkligen inspirerande. Han har en mycket stark karisma och en underbar humor. När min pappa dog, så brydde han sig verkligen och mer än någon av mina släktingar. Vid ett tillfälle höll han en kurs i försäljning för mig och min gode vän Christian (som efter en kris, tyvärr nästan aldrig mer hör av sig). Oräkneliga gånger har P varit vänlig nog, att bistå mig med råd i försäljningsfrågor. Jag tror att han skulle ställa upp, om jag verkligen behövde hjälp.

Det är en av mina kvaliteter som människa, att jag, även om jag tillfälligt är arg på en person, så skiljer jag på sak och person. En person kan bete sig dumt, men vi har alla bra och dåliga sidor. Jag tror att majoriteten av människor är så hårt identifierade i sitt ego, så de skulle direkt offra en vänskap på grund av ett gräl.

Som det står i ”Samtal med Gud”: Vilken är den mest storslagna version Du vill projicera ut av Dig själv i Universum?” Jag tar inte avstånd från en person, på grund av en primitiv ilska, som är en funktion i mitt ego. Jag tar mig i stället an den svåra utmaningen att i mitt känsloliv härbärgera, att jag samtidigt kan tycka väldigt illa om vissa sidor hos en person, men också se, att det finns bra sidor och mycket jag gillar hos individen.

Andra människor är alltid en spegel för mig. Det finns ingen annan ”där ute”. Ur ett andligt perspektiv så är vi alla en. Det som gör mig upprörd hos en annan person är ofta något som finns hos mig själv, eller en sida ur min ”skugga” (som Jung kallade det) som jag inte integrerat, utan förbjudit hos mig själv. En stor utmaning för mig, är att lära mig att förlåta. Det handlar alltid om mig själv, jag måste förlåta mig själv, för att kunna förlåta andra. P måste sluta döma sig själv så hårt, för att kunna ge samma sak, medkänsla o förståelse, till sina medmänniskor.

Jan Roostal
meditationslärare

Seminarium om medvetandet 3 – 7 maj 2011, i Stockholm. Aula Magna, Frescati, Stockholms Universitet. I regi av Center for Consciousness Studies – University of Arizona. Samt Perfjell Foundation Mind Event AB.

Deepak Chopra föreläser måndag 2 maj, 09.00 – 16.00, samt deltar i kvällsseminariet samma dag 17.00 – 19.00, fritt tillträde i mån av plats på kvällsseminariet. Deepak är med på tisdagen i en diskussion 14 – 16.

Läs mer här:
www.mindevent.se/2011/04/2-maj-deepak-chopra-workshop/

boka seminariebiljett:
www.ticnet.se/event/MindEventDeepakChoprabiljetter/AMA0502

Dr Deepak Chopra kommer att tala om de gamla andliga disciplinerna utifrån teorin från de vediska traditionerna och den modern medicinska vetenskapen. Vi kan få tillgång till vår sanna potential. Genom flera olika typer av meditationsmetoder kan man vidga det egna medvetandet till en högre nivå inom den kollektiva medvetenheten.

Vilken betydelse har kärlek, medkänsla, glädje, vänlighet och omtanke som en väg till ett högre tillstånd av medvetande? Du får uppleva hur du kan påverka ditt autonoma nervsystem för att få lägre hjärtfrekvens, lägre blodtryck och ändra kroppstemperaturen.

Deepak Chopra, MD, är grundare och ordförande för Chopra Foundation, Chopra Center for Wellbeing och Gallup Senior Scientist. Han är en mycket uppskattad föreläsare och har skrivit över femtiofem böcker inom områdena kropp-själ-hälsa, kvanttänkande, andlighet och fred. Han deltar återkommande i radio- och TV-program inom områdena – välbefinnande, framgång, relationer, kärlek, sexualitet och andlighet.

Jan Roostal
certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik

Många människor, jag har två på nära håll, tror att motgångar och motstånd som man möter i livet är ”dåligt” och försöker därför undvika utmaningar i så stor utsträckning som möjligt.

Jag tror att det var Napoleon Hill som sade, att om människans muskler inte fick något motstånd, skulle kroppen bara vara en geléklump. Det är motståndet som utvecklar musklerna. Inte så svårt att förstå, tänk på någon som tränar styrketräning på ett gym. Den omedelbara effekten av träningen blir att musklerna bryts ner, men när de sedan fått vila, gärna två dygn, så byggs musklerna på, de utvecklas.

Så är det inte bara med vår fysiska utan också mentala hälsa. Om jag gör saker som är besvärliga så utvecklas jag som människa. Går jag in i en utmaning, i stället för att undvika den, så utvecklas mina förmågor.

Just nu står jag inför stora utmaningar i mitt privatliv och min affärsrörelse. Visst kan jag i förstone tänka, att det vore skönt att slippa detta. Men så tänker jag, att när jag bemästrat dessa utmaningar, vilket tilfredsställelse kommer jag inte då att uppleva! Då kan jag uppleva livets sötma!

Sann framgång, har ingenting att göra med att vara bättre än andra människor, eller att vinna deras bekräftelse. Sann framgång, är att bemästra den svåraste och enda verkliga motståndaren jag har, mig själv. Det är att ha använt mina förmågor till fullo, gjort det absolut bästa jag kan och använt mina gåvor och talanger till fullo.

Det är att verkligen leva livet. Sen måste förstås hjärtat vara med också, så det finns passion i det jag gör, annars blir det aldrig riktigt bra. Bästa sättet för mig, att komma i kontakt med källan, ljuset inom mig själv, är genom att meditera.

Nu ska jag kasta mig in i mina utmaningar, de är stora, men möjligheterna är än större, de är faktiskt obegränsade.

Jan Roostal
Certifierad instruktör i Dr Deepak Chopras meditationsteknik